En outtröttlig kämpe för livet

I över 50 år har Jan Beskow forskat på suicidalitet. Att han snart fyller 85 år är ingen anledning att dra ner på takten, särskilt inte när ett genombrott i suicidpreventionen står för dörren.

– Får det här genomslag kommer det minska antalet självmord, säger Jan Beskow.


Det är fredag eftermiddag och Jan Beskow har redan avverkat en rad möten på Suicidprevention i Västs kontor. En organisation som han är en av grundarna till och där han idag bland annat fungerar som kvalitetsgranskare. Utöver det jobbar han just nu också på två olika böcker om suicidalitet och utbildar personal inom psykiatrin i suicidprevention. Det är fullt upp, trots det behöver han inte ta någon paus före vårt möte. För energi och ork har han alltid haft, säger han.

– Det är väl genetiskt men det är också så roligt och stimulerande att jobba med det här. Så länge jag har ork så fortsätter jag, säger han.

Och det finns mycket att göra. Jan Beskow beskriver det som att suicidpreventionen står inför ett genombrott. Det finns en större mottaglighet i vården för att ta till sig nya tankar kring hur man kan förebygga självmord, upplever han. Dessutom har en internationell grupp av suicidforskare och kliniker, Aeschigruppen, lanserat idéer om individuell suicidprevention, som enligt Jan Beskow innebär att många människoliv kommer att kunna räddas. Det handlar om att bemöta suicidala personer på ett personligt sätt, att verkligen lyssna till vad de säger, vilket skiljer sig från hur det oftast ser ut idag i vården. För Jan Beskow är det här dock inga nya tankar, de har funnits i hans forskning sedan flera år tillbaka men nu tror han att detta kan få ett ordentligt genomslag när det kommer på bred front från flera forskare.

Sin 85-årsdag den 17 mars kommer han därför tillbringa med att föreläsa på Svenska Psykiatriska Föreningens kongress i Stockholm där han ska förmedla den nya forskningen från Aeschigruppen. Jan Beskows förhoppning är att de här tankarna ska slå igenom i hela landet, det i sin tur skulle innebära ett nytt sätt att bemöta och behandla dessa patienter.

– Det skulle alldeles klart bli en minskning av antalet suicid om de här tankarna slår igenom.

Många känner sig besvikna på psykiatrin, de upplever att de inte blir hörda. Men nu äntligen är vi på väg mot en individuell suicidprevention som möter patientens egentliga behov.

Till sin födelsedag önskar sig Jan Beskow ingen uppvaktning. Istället uppmanar han att man bidrar till en insamling som Suicidprevention i Väst startat för att bland annat sprida Aeschigruppens forskning till den svenska sjukvården.  Läs mer om Aeschigruppen här!

– Det dör fyra människor i suicid varje dag men det finns möjlighet att förändra detta nu. Därför är det viktigt att kunskapen förs över från Aeschigruppen till den svenska sjukvården.

Insamlingens syfte är i första hand att skapa personliga kontakter mellan Suicidprevention i Väst och Aeschigruppen och att få tillgång till material att sprida.  

Du kan bidra till insamlingen genom att sätta in pengar på plusgirokonto 90 01 68-6. Märk insättningen med Jan Beskow.

Jans forskning har präglats av att försöka förstå den suicidala personen, ett ”inifrån-perspektiv” som han kallar det.

Grunden för hans forskning är fyra doktorsavhandlingar av Jan själv samt tre doktorander som han var handledare för. Sammanlagt satt de i över 500 svenska hem och försökte förstå bakgrunden till att män, kvinnor, ungdomar och äldre tar sina liv.

Men mest stolt är han över att ha lanserat det så kallade olycksfallsperspektivet. Det jämför orsakerna till självmord med ett olycksfall. I båda fallen handlar det om en liten skillnad mellan liv och död, där många slumpfaktorer inverkar och individen till slut inte klarar av att lösa de akuta problemen.

– I grunden handlar det om att människor vill leva, det är ju det vi genetiskt är gjorda för men ibland kan situationen bli för jobbig. Man kan inte hantera den och då blir parallellen med olycksfall givande, förklarar han.

Hans långa forskarkarriär har också inneburit att han har lärt känna sig själv bättre. För det gör man när man sysslar med existentiella frågor, menar han. Då har det också blivit lättare att hantera en del av de svårigheter han själv varit med om. Jan växte upp med en mamma som var svårt sjuk när han föddes och som under hans första levnadsår var för dålig för att ta hand om honom. Senare i tonåren blev han själv sjuk och tvingades vara borta från skolan i ett och ett halvt år.

– Det gav en känsla av utanförskap, även om jag har haft det jättebra i livet på många sätt.

Den där känslan av att inte höra till ser han som en av orsakerna till att han intresserat sig för just suicidalitet. Samtidigt har den känslan också fungerat som en drivkraft till att vara aktiv och kreativ och den har kanske också bidragit till att han har så mycket energi för sitt arbete. När han blickar in i framtiden ser han också att allt arbete kommer att ge resultat.

– Långsamt kommer bemötandet av suicidala patienter i sjukvården att förändras. Det kommer ta tid men när det slår igenom borde det åtminstone kunna halvera antalet självmord.

Det konstaterar professor emeritus Jan Beskow som inte tycker att det där ordet ”emeritus” passar särskilt bra på honom.

– Det betyder uttjänt och det är långt ifrån vad jag är.

Text och foto: Sarah Görsch
 
 
 
 

Jan Beskow. Foto Sarah Görsch