För att se hela avhandlingen klicka här: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/19036

Sammanfattning på svenska

Bakgrund

Suicidalt beteende leder till stora konsekvenser för patienter och deras närstående. För vårdpersonal är det en tung börda att vårda suicidala patienter. Suicidalt beteende är en vanlig komplikation vid psykiatrisk störning. I Sverige tar ca 1.500 personer/år livet av sig och ca 15.000 gör suicidförsök. Död i suicid är den vanligaste dödsorsaken i åldrarna 18 – 44 år i Sverige. Det finns ingen enskild riskfaktor som är tillräcklig stark för att förutse om någon kommer att ta sitt liv. Ett antal riskfaktorer har identifierats, t.ex. tidigare suicidförsök (starkaste riskfaktorn), psykiatrisk störning och hopplöshet. Dessutom har man funnit demografiska faktorer t.ex. kön (vanligast bland män), skilsmässa, änka/änkling och arbetslöshet. Man har funnit att olika typer av sömnstörningar och mardrömmar är riskfaktorer för såväl suicid som suicidförsök. Oförmåga att lösa problem som uppstår i vardagen kan utlösa suicidalt beteende. Suicidriskbedömningar är ofta ostrukturerade, vilket kan leda till att de blir ofullständiga. Den psykiatriska sjuksköterskan kan vara en viktig person vid suicidriskbedömning och vid behandling/omvårdnad av suicidala patienter, då han/hon är mer eller mindre ständigt närvarande på psykiatriska vårdavdelningar. Det är inte helt klarlagt hur sömnstörningar påverkar suicidalt beteende och hur problemlösningsförmågan hos personer som gjort suicidförsök påverkas av upplevda depressions- och ångestbesvär.

Syfte

Syftet med studien var att generera kunskap som kan främja förståelse och metodutveckling i suicidprevention, samt att främja ökad patientsäkerhet och individualiserad behandling/omvårdnad av suicidala patienter

Syftet i de 4 delstudierna var att:

1. Undersöka förekomst av specifika sömnstörningar hos personer som gjort suicidförsök. Vi testade om det finns ett samband mellan specifika sömstörningar (svårt att somna, svårt att sova, tidigt morgonuppvaknande och mardrömmar) och suicidalt beteende.
2. Undersöka om de personer som rapporterar sömnstörningar och frekventa mardrömmar har en ökad risk för att göra ytterligare suicidförsök inom 2 år.
3. Undersöka sambandet mellan låg känsla av sammanhang (KASAM) och suicidalt beteende. Hypotesen var att låg KASAM i samband med suicidförsök predicerar ihållande suicidalt beteende vid 2 månaders uppföljning samt ytterligare suicidförsök inom 3 år.
4. Testa om skattningsskalan Suicide Assessment Scale (SUAS) predicerar risk för ytterligare suicidförsök inom 3 år.

Genomförande av studien

Studien omfattade 165 personer (53 män, 112 kvinnor) i åldrarna 18 – 69 år som vårdades på somatiska och psykiatriska avdelnigar. Vid uppföljningsintervjun efter 2 månader kom 98 personer (36 män, 62 kvinnor).

Deltagarna i studien genomgick strukturerade intervjuer med vedertaget diagnostiskt instrument och suicidskattningsinstrument inom 1 vecka efter man blivit inlagd för suicidförsök och igen efter 2 månader. Intervjuerna genomfördes av psykiatriska sjuksköterskor och en specialistläkare i psykiatri, alla med lång erfarenhet. I samband med intervjutillfällena fyllde deltagarna i självskattningsinstrument om sömnstörningar, upplevd symtomintensitet av depression och ångest och känsla av sammanhang.

Delstudie I var en så kallad tvärsnittsstudie, innebärande att vi undersökte förekomsten av och samband mellan sömnstörningar och suicidalt beteende i anslutning till att en person gjort ett suicidförsök (baseline). Delstudie III var även prospektiv, vilket innebar att personerna följdes upp efter 2 månader. Vid den studien undersökte vi om det fanns ett samband mellan mellan låg KASAM och suicidalitet i anslutning till suicidförsöket och om det fanns ett samband mellan låg KASAM vid baseline och suicidalt beteende vid uppföljning och ytterligare suicidförsök inom 2 år. Delstudie II och IV var enbart prospektiva. I delstudie II undersökte vi om det fanns samband mellan sömnstörningar med ytterligare suicidförsök inom 3 år och i delstudie IV testade vi om SUAS predicerade nytt suicidförsök inom 3 år.

Resultat

Delstudie I

Vi fann att 89 % av deltagarna rapporterade någon form av sömnstörning. Den vanligaste rapporterade sömnstörningen var svårt att somna (73 %), följt av svårt att sova (69 %), mardrömmar (66 %) och tidigt morgonuppvaknande (58 %). Mardrömmar var relaterade till en 5-faldig risk för kvarstående suicidalt beteende. Sambandet kvarstod efter kontroll av psykiska sjukdomar, t.ex. depressions- och ångestsjukdomar samt upplevda depressions- och ångestbesvär.

Delstudie II

Det var 42 personer (26 %) som gjorde ytterligare ett suicidförsök inom 2 år. Frekventa mardrömmar var associerade med en 3-faldig ökad risk för ytterligare suicidförsök inom 2 år. Var mardrömmarna ihållande (fanns vid såväl baseline som vid uppföljning) var risken 5-faldig. Riskökningen kvarstod efter kontroll av kön, psykisk sjukdom och upplevda depressions- och ångestbesvär. Vi fann ingen riskökning om man rapporterade att man hade svårt att somna, svårt att sova eller tidigt morgonuppvaknande.

Delstudie III

Den studerade populationen hade låg känsla av sammanhang. Personer med egentlig depression hade lägre KASAM jämfört med de övriga. Låg KASAM vid baseline var relaterat till en nästan 7-faldig risk för kvarstående suicidalt beteende. Angav patienterna att de hade låg KASAM vid både baseline och uppföljning var sambandet mer än 8-faldig. Sambanden kvarstod efter kontroll av kön, depression och upplevda depressions- och ångestbesvär. Det kunde inte påvisas något samband mellan låg KASAM och ytterligare suicidförsök inom 3 år.

Delstudie IV

Hög SUAS i samband med suicidförsöket var relaterat till 4-faldig ökad risk för ytterligare suicidförsök. SUAS förmåga att predicera ytterligare suicidförsök fungerade bättre på de personer som hade pågående psykiatrisk behandling jämfört med de som inte hade det.

Resultatens betydelse i arbetet med suicidala patienter.

Vid den kliniska bedömningen och behandlingen av suicidala patienter är det viktigt att uppmärksamma sömnstörningar. KASAM kan vara ett verktyg för den psykiatriska sjuksköterskan för att underlätta och fördjupa dialogen med suicidala patienter. SUAS är ett användbart kompletterande instrument vid bedömning av personer som gjort suicidförsök.