Personliga verktyg
Du är här: Hem Läsvärt Frågor i brev till Banverkets generaldirektör
Dokumentåtgärder

Frågor i brev till Banverkets generaldirektör

av MiaSenast ändrad 2008-12-11 06:45

Mia Franzén har i brevet ställt följande frågor om suicid på järnväg: Är ni på gång att införa samma rutiner över hela landet som i Jönköping? Om ja, när tror du att systemet kan vara igång över hela landet? Är du beredd att tillsammans med Räddningsverket och SJ verka för att Jönköpingsexemplet blir er nya suicidpreventiva insats i hela landet? Läs gärna hela brevet här.

Till:
Generaldirektör Minoo Akhtarzand
Banverket

Bästa generaldirektör,
I egenskap av utbildningssamordnare på Västsvenska Nätverket för Suicidprevention skriver jag till dig i en mycket angelägen fråga. Jag har samtidigt vänt mig till media.

Jag var riksdagsledamot för folkpartiet under förra mandatperioden och arbetade mycket för att vi i Sverige skulle införa en nollvision för självmord, något som den nuvarande regeringen nu har antagit, till min stora glädje.

Den 2 december var jag på väg för att föreläsa om psykisk hälsa och suicidprevention i Mariestad.

I Flen blev det stopp i drygt två timmar. Det ropades ut att en olycka skett och jag förstod ganska snart att det var ett suicid – hela den skakade tågpersonalen fick bytas ut och tåg fick varken åka norr eller söder ut. Mina tankar gick också till den förtvivlade personen och dess anhöriga, jag önskade att jag kunde göra något för att lindra smärtan för dem.

I Jönköping har SOS-Alarm, Räddningstjänst, polis, sjukvård och Banverkets trafikledningscentral ett nära och konstruktivt samarbete.
Om någon ringer SOS-Alarm och säger "han sprang förtvivlad iväg mot järnvägsspåret, och han har pratat om att ta sitt liv"– då rings lokföraren upp och ombeds ta det försiktigt och vara extra observant.
Samtidigt skickas räddningstjänsten ut och de kan i många fall föra personen i säkerhet och till hjälp.
Det är förstås ett betydligt positivare arbete än att åka till platsen, ta hand om lokföraren, stänga av spårtrafiken, städa, identifiera och kontakta anhöriga. Dessutom är det inte lika kostsamt.
Det finns beräkningar från Räddningsverket som uppskattar de direkta och indirekta kostnaderna för varje suicid till 1,8 miljoner kronor. Men det psykiska lidandet, sorgen och det förlorade livet är dyrare än så.

Nu frågar jag dig:
Är ni på gång att införa samma rutiner över hela landet som i Jönköping? Om ja, när tror du att systemet kan vara igång över hela landet? Är du beredd att  tillsammans med Räddningsverket och SJ verka för att Jönköpingsexemplet blir er nya suicidpreventiva insats i hela landet?

Vänliga hälsningar
 
 
Mia Franzén
Utbildningssamordnare WNS, jurist, och föreläsare


Driven av Plone CMS, Open Source Content Management System

Denna webbplats följer följande standarder: