Jan vill tala om självmord 

I 45 år har Jan Beskow spridit kunskap om hur man förhindrar självmord. Nu när han fyller 80 år känner han glädje över att arbetet äntligen verkar bära frukt.

Författare: Sanna Kilner
Göteborgs-Posten, 17 mars 2011

I Sverige har vi, enligt Jan Beskow, hög levnadsstandard, hög kunskapsnivå och stor valfrihet. Ändå vågar vi inte prata om självmord, döden och sexualitet.

– Det är inte bara det att vi inte törs prata om det – det är förbjudet att tänka på det!

Det bottnar i en rädsla för vad som kan komma ut av samtalet, men det är en onödig rädsla menar Jan. Det går fort att befria sig från rädslan bara vi börjar prata om de svåra frågorna.

– Ser vi någon som hamnat i en vak blir vi naturligtvis rädda till en början. Sedan kanaliserar vi rädslan i handling och börjar agera rationellt. Likadant måste vi agera när det gäller suicidprevention.

Vi omges av ett enormt negativt informationsflöde och för att mota det ger Jan två enkla regler:

1. Sammanfatta varje kväll tre lyckliga ögonblick från dagens händelser. Det kan vara ögonkontakt med en annan människa, leken med barnbarnet, talgoxens sång i trädet. Saker som vi minns med lust.

2. Sedan gäller det att skapa med lust: att tänka ut de glädjeämnen du kommer att möta under morgondagen. Ladda dem med lust!

Det gäller att med små handlingar slå ihjäl det onda ... På lång sikt skapar du dig själv som en lycklig människa.

– Man kan göra så mycket. Man kan till exempel bli medlem i SPiV – Suicidprevention i Väst. Engagera dig i något. Börja tala om liv, död och själmord. Vad är viktigt? Vad gör livet värt att leva? Ersätt tvång med lust!

Enligt Jan har de som har haft en nära-döden-upplevelse eller upplevt svår sjukdom mycket lättare att hantera rädslan för döden.

– De kan sätta livet i relation till döden och ta vara på lusten i livet.

Det är en lång process som leder fram till ett beslut att ta sitt liv. Där finns stor brist på tillit och trygghet samt mycket depression och ångest. Först gör man ett val: ”Jag kommer att ta livet av mig – någon gång”. Själva beslutet – ”nu skall det ske” kommer ofta snabbt när man är prisgiven åt sin ångest. Vad en självmordsbenägen människa då behöver är framför allt en hjälpare som erbjuder trygghet.

– Kunskapen om självmord i vårt samhälle är sorgligt låg. Jag har arbetat med detta i 45 år och det är först de senaste 7 åren som intresset har väckts och man har börjat inse att vi måste arbeta mer strukturerat med suicidprevention.

Jan har gått i pension sedan länge, men fortsätter att arbeta inom SPiV med föreläsningar, kurser, forskning och skrivande för att sprida kunskap.

– Numera accepteras detta som ett samhällsproblem på alla nivåer. Det gäller att sprida kunskap, utarbeta metoder och intensifiera forskningen.

Jan vill gärna se en liknande utveckling som den i Danmark och Norge där man tillsammans har tio regionala center för suicidprevention. Förhoppningsvis kommer man att bygga upp ett sådant center inom Västra Götalandsregionen – först i Sverige.

– Det finns regeringsförslag om att utbilda stora delar av det svenska folket i Första hjälpen vid psykisk ohälsa. 470 miljoner kronor räknar regeringen med att använda under några år för att utbilda personal inom i första hand kyrkan, skolan, räddningstjänst, socialtjänst och andra som kommer i kontakt med suicidala människor, men även allmänheten.

Jan tror att hans intresse för självmordsproblematiken grundlades mycket tidigt i livet. När han föddes fick hans mamma svår blodförgiftning efter att läkaren hade sprängt fosterhinnorna med en infekterad tång. Hans pappa assisterade på patologen och smittades av tuberkulos och hamnade på sanatorium. Bägge blev dödssjuka och Jan låg sina tre första månader på barnsjukhus och sköttes sedan under sitt första levnadsår av sin mormor.

– Efter ett år kom en nästan okänd mamma hem och övertog vården av mig ...

I tonåren blev han själv allvarligt sjuk i njurinflammation och var borta 1,5 år från studierna.

– Det skapade en stor ensamhet, men också en stor nyfikenhet att hitta andra vägar. Jag roade mig med att multiplicera tvåsiffriga tal i huvudet och blev riktigt bra på det. Jag lärde mig också att skriva skrivmaskin snabbt och funderade mycket över existentiella frågor.

När Jan läste medicin i Uppsala bodde han tillsammans med bland andra en flykting från Ungern, som tog sitt liv genom att hoppa från Gotlandsbåten. Han hade en lång suicidal process och Jan hade många samtal med honom. I sitt avskedsbrev slog han fast att Jan var ”ingen bra präst”, men att han ”kunde bli bättre”, vilket han ville bidra till med sitt brev.

– Allt det här skapade intresse hos mig. När jag var klinisk amanuens i socialmedicin i Umeå inträffade flera självmordsförsök på kort tid och jag planerade ett forskningsprojekt om det.

I sin avhandling undersökte han självmord bland 271 män och intervjuade anhöriga till dem. Efter det var han fast och det har blivit många projekt och rapporter under årens lopp. Han arbetar mycket tillsammans med sin tredje hustru, Astrid Palm Beskow, på Centret för cognitiv psykoterapi och utbildning i Göteborg.

– Jag skall äta lunch med henne i dag. Hoppsan, nu är klockan mycket, jag måste rusa om jag skall komma i tid. Hon har visserligen en ängels tålamod med mig, men själv blir jag galen när folk kommer försent ...

Fakta 

Jan Beskow

Aktuell: Fyller 80 år i dag 17 mars

Yrke: Psykiater, pensionerad, men ständigt aktiv. Har bland annat fått International Association of Suicide Prevention´s högsta utmärkelse för forskning

Bor: Johanneberg

Familj: Hustrun Astrid Palm Beskow, barn, barnbarn samt barnbarnsbarn

Intressen: Skönlitteratur, särskilt poesi, träning: förr höjdhopp och löpning, numera mest promenader

Förslag till nationellt program för suicidprevention

  • Främja goda livschanser för mindre gynnade grupper
  • Minska alkoholkonsumtionen
  • Minska tillgänglighet till medel och metoder för suicid
  • Suicidprevention som hantering av psykologiska misstag
  • Medicinska, psykologiska och psykosociala insatser
  • Spridning av kunskap för att minska suicid
  • Kompetenshöjning av personal inom vården
  • Händelseanalys vid Lex Maria-anmälningar
  • Stöd till frivilligorganisationer

Läs mer: www.fhi.se